Jag har blivit överöst med manus, och så hedrande fått förtroendet att läsa människors berättelser. Är det något jag lärt mig så är det att lektören måste visa respekt och hänsyn för hantverket. Det ligger något heligt över att dela med sig av sitt livsverk.
Jag har blivit varse att det finns så många som besitter en berättarröst och talang att skriva. Det får mig att inse hur svårt det är att nå hela vägen fram till målet, att hitta den där gyllene regeln som medför till sist att man tittar ut genom nålsögat på andra sidan. Att bli utvald för att någon ser potential och får vara den där som levererar det lilla extra som medför att förlagen får upp ögonen. Det har också gett mig insikten att vi som skriver måste våga öppna upp för att ta emot hjälp, våga bli granskade för att utvecklas och uppnå vår fulla potential.
Som jag sa till en kollega för inte allt för länge sen; behåll ditt fokus utan en plan B, för med ett ben kvar i tryggheten så kan vi alltid välja den lätta vägen ut när det blir för utmanande. Att utvecklas är skrämmande och svårt ibland, för det kräver något av oss. Jag är beredd att dra den parallellen till det mesta när det kommer till att få leva ut sina drömmar. Vill du tillräckligt mycket så är du också beredd att offra en hel del av dina högsta prioriteringar i livet. Det går inte att fortsätta som nu om en förändring skall ske.
Vi är många som bär på den lusten att få ur det skrivna ordet ur hjärtat men hur mycket vill du egentligen uppleva din författardröm?
Varför ska förlagen välja just dig och din berättelse?
Se mitt uppstarterbjudande i mars på Skrivarglöds hemsida